Min familjs grund har alltid varit gränslös kärlek. Mamma och Pappa har gett mig den kärleken men samtidigt lärt mig konsten att älska sedan jag föddes. Ärlighet fick jag lära mig tidigt tillsammans med uppskattning. Och trygghet är något dom alltid gett mig.
Jag och Mamma är bästa vänner. Smart va? Den människan som aldrig kommer kunna lämna mig ville vara min bästa vän! Det krävs ett så stort hjärta att spela två roller för en person, men samtidigt försöka se sin dotter som inte bara sin dotter utan också en vän. Min Mamma är så grym i rollen som min bästa vän att inte någon annan kan ens fantisera om att ta den rollen från henne. Och jag och Pappa har den typiska Pappa-dotter relationen. Han släpper allt för att göra sin lilla prinsessa nöjd och lycklig. Samtidigt så vill han att allt ska bli så rätt och han bryr sig så mycket om mig så ibland när jag tänker på det är det överväldigande.
Jag har världens bästa föräldrar och jag är så jäkla lyckligt lottad så jag är nog inte medveten om det själv.
Det finns så mycket jag känner för er två. I grunden finns ju alltid den kärleken, men samtidigt har ni lärt mig vad äkta saknad är. Att lämna er, när jag åker tillbaka hit är det svåraste jag hela tiden gör. Som sagt, jag gråter inte men tårarna rinner. Så är det nog bara när någonting gör riktigt ont. Samtidigt så hyser jag en extrem beundran till er då ni uppfostrat mig och min bror exakt lika utan att ha favoriserat en av oss. Dom har lyckats ge oss allt, inte bara i form av materiella ting utan också kärlek, ömhet och trygghet.
Jag ser upp till er och när jag skaffar barn en vacker dag vill jag ge mina barn den uppväxten jag har fått. Om jag fick beskriva en barndom som är perfekt hade jag omedvetet beskrivit min och min brors.
Den kärleken jag känner för er två finns inte på kartan. Glad alla hjärtans-dag mina hjärtan. Jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar