Älskade Lillebror

Tänk er en människa som man helt och hållet vill skydda ifrån världen. Inget ont får hända honom och han får aldrig göra om dina egna misstag. Tur att jag är dum och han är smart för just den biten snappade han ju upp på tidigt. Skitunge, han kom alltid undan! Men tänk er en människa man vill ge allt. Och man vill honom såå väl, att det finns inga gränser. Då har du kommit i närheten av vad jag menar.

Jag har alltid sett min bror som den lille blonde knodden med pottfrisyr som han var när han var liten och jag måste erkänna att det är svårt för mig att se hur han växer upp. Eller har växt upp kanske... Storasyster har nog inte alltid uppskattat Lillebror så som hon gör nu så det kanske är därför det har kommit lite som en våg. Att han börjar bli stor, att han är två huvuden längre än mig, att folk tror att jag är lillasyster och han storebror, att han har flickvän, att han går på gymnasiet och är sjukt duktig i skolan, att han spelar i A-laget som han alltid velat, att han spelar gitarr som en rocksstjärna... Han börjar bli vuxen liksom... Och det är lite läskigt.

Men Lillebror... Jag tror att du alltid vart lite stolt över storasyster ändå. Jag hör dig när du är liten och säger till dina kompisar att det är min syster men nu är det istället jag som säger att du är min Lillebror. Jag är så stolt över dig, jag önskar att jag kunde förklara det för dig. Och jag vill unna dig allt gott i världen och du får aldrig råka illa ut, då förlåter jag aldrig mig själv.

Jag älskar dig Lillebror... Big time! Mer än du förstår...