fredag 26 juni 2009

You are not alone...

Jag var 6 år när jag fick min första Michael Jackson-skiva. Jag skulle precis börja första klass men trots det lyckades jag få ihop ett brev som jag ville skicka till honom. 'Jag älskar din musik, jag lyssnar på den hela tiden. Jag älskar dig!' Jag var övertygad att om jag fyller i adressen som Michael Jackson, King of Pop så skulle det nå fram.

Sen dess har han, i mina ögon, vart magisk. Och det kommer han aldrig sluta vara. Ingen kommer någonsin kunna vara bättre. Vila i frid älskade Michael!

Another day has gone, I'm still all alone. How could this be? That you're not here with me. You never said goodbye, could someone tell me why? Did you have to go? And leave my world so cold. Everyday I sit and ask myself, how did our love slip away? Something whispers in my ear and says that you are not alone for I am here with you. Though you're far away, I am here to stay. But you are not alone, for I am here with you. Though we're far apart you're always in my heart.

Inga kommentarer: